Kan Tai Chi ge dig en sixpack på några veckor?
- Mathias Sandström
- för 3 timmar sedan
- 3 min läsning
På senare tid har jag sett marknadsföring som påstår att särskilt Tai Chi-promenader, ibland kallade “Tai Chi Walk," kan ge dig synliga magmuskler på bara några veckor. När jag ser sådana påståenden försöker jag att inte reagera känslomässigt. Istället ställer jag mig frågan - är det förenligt med vad vi faktiskt vet om träning, fysiologi och Tai Chi?
Frågan är intressant då det inte bara berör en enskild träningsmetod utan också hur vi väljer att kommunicera träning och hälsa. Ska vi locka människor med spektakulära löften eller ska vi försöka beskriva träningseffekter sakligt och realistiskt?
Vi behöver fundera över vad som faktiskt krävs för att utveckla synliga magmuskler. De flesta människor har redan välutvecklade magmuskler i den meningen att de kan hålla sig upprätta, gå, stå, lyfta, röra sig och utföra sina dagliga sysslor. Om magmusklerna syns eller inte är mer en fråga om kroppssammansättning. Faktorer som kroppsfettprocent, kostvanor, energibalans, muskelmassa och regelbunden träning är faktorer som spelar in om musklerna syns eller inte. Det finns inga kända genvägar runt dessa grundläggande biologiska principer.
Det betyder inte att Tai Chi saknar effekt på bålen (core). Tvärtom. Personer som tränar Tai Chi regelbundet kommer att utveckla bättre hållning, förbättra stabilitet och samordna rörelser genom hela kroppen bättre. Alla rörelser kräver att bålmuskulaturen arbetar kontinuerligt med att stabilisera ryggraden samtidigt som vikten förflyttas mellan benen. Den som tränar djupa ställningar med kontrollerade viktförflyttningar kommer också uppleva att ben och höft blir starkare och mer uthålliga.
Det är viktigt att göra skillnad mellan att träna kroppen på ett funktionellt sätt och att uppnå ett specifikt estetiskt resultat. Att påstå att en viss gångmetod eller att en särskild Tai Chi-övning ensam skulle skapa en sixpack på några veckor är någonting helt annat än att säga att träningen stärker kroppen.
Från en traditionell synvinkel så blir påståendet ännu märkligare. Tai Chi utvecklades inte för att skapa synliga magmuskler utan som en kampkonst. Historiskt har träningen även då handlat om att utveckla balans, koordination, kroppskontroll, rörelsekvalitet och en förmåga att använda hela kroppen som en sammanhängande enhet. Även när Tai Chi tränas för hälsa ligger fokus på funktion och effektivitet snarare än fysisk estetik.
Forskningen på Tai Chi pekar i en liknande riktning. Studier visar att Tai Chi kan bidra till förbättrad balans, minska fallrisk hos äldre, bättre fysisk funktion och öka välbefinnande. Det är betydelsefulla effekter och värda att lyfta fram. Det är svårt att hitta stöd för påståenden om snabb och dramatisk förändring av kroppens utseende.
Jag tror att risken med överdrivna löften är att det kan skymma de verkliga fördelarna med träningen. Om någon börjar träna Tai Chi med förväntningen att snabbt få synliga magmuskler finns risken att de missar de förändringar som faktiskt sker. Kanske märker hen att balansen förbättras, knäna känns starkare, hen rör sig mer avslappnat eller återhämtar sig bättre från vardagens stress.
Det är förstås inte lika spektakulära förändringar att visa upp på sociala media men kan ha en betydligt större betydelse för livskvaliteten på lång sikt.
Som instruktör och personlig tränare ser jag ett värde i att vara tydlig med vad träningen kan och inte kan göra. Det handlar inte om att vara negativ eller begränsad. Det handlar om att ge människor realistiska förväntningar och en möjlighet att uppskatta träningen för vad den faktiskt erbjuder.
Vi behöver inte överdriva löften för att Tai Chi ska vara värdefullt. Styrkan i Tai Chi-träningen ligger inte i att ge snabba estetiska resultat utan det ligger i dess förmåga att utveckla kroppsmedvetenhet, rörelsekvalitet, balans, styrkeuthållighet och funktion över tid. För många människor kan det vara mycket mer värdefullt än att tillfälligt förändra hur magmusklerna ser ut.
När jag undervisar i Tai Chi är det därför inte synliga magrutor som står i centrum. Målet är att hjälpa människor att röra sig bättre, må bättre och att behålla sin fysiska förmåga genom hela livet. Det låter kanske inte så spektakulärt men enligt min erfarenhet är det både mer realistisk och mer värdefullt.
Jag började en gång för länge sedan träna Tai Chi som kampsport men det blev med tiden mindre och mindre relevant. Alla andra delar av Tai Chi-träning blev mer relevanta i mitt liv dels för att jag blev äldre men också som ett sätt att leva, att integrera Tai Chi i mitt vardagliga liv. Däremot så måste jag säga att principerna för Tai Chi oavsett om du tränar för hälsa eller kamp är samma och träningsmetoderna är samma men med olika syften eller mål. Jag har inte heller fått någon sixpack och det har heller aldrig varit meningen, inte nu, inte igår, aldrig i Tai Chi:s historia har det varit meningen.
Bild: Yang Chengfu (1883-1936) - Han var en av de lärare som under 1900-talets början lärde ut Tai Chi till allmänheten.
Kommentarer